Definición y significado de Ů

Från Wikipedia

U  [ʉː] (info) är den tjugoförsta bokstaven i det latinska alfabetet.

Uttal och användning

Det vanligaste uttalet av bokstaven U i världens språk är det som också fonetiskt skrivs [u]. I svenskan skrivs detta ljud emellertid med bokstaven o, som i till exempel bo. De svenska u-ljuden är ovanliga; det långa förekommer i övrigt endast i norskan^{[källa behövs]}.

Betydelser

Versalt U

1. Länsbokstav för Västmanlands län.
2. Kemiskt tecken för grundämnet uran. Se även periodiska systemet.
3. Symbol för storheten elektrisk spänning (tyska Unterschied, "differens", "skillnad") i fysikaliska formler (som till exempel Ohms lag).
4. Burmesisk hederstitel (jfr U Thant och U Nu).
5. Beteckning för höjdenhet som används i elektronikrack.
6. Beteckning för värmegenomgångskoefficient för en byggnadsdel. Enhet W/m²·°C.
7. U-sväng likt bokstavens form.

Gement u

1. Masstal för elementarpartiklar. Se atommassenhet.

Historia

Till det latinska alfabetet kom bokstaven U från det grekiska alfabetets ypsilon.

Datateknik

I datorer lagras U samt förkomponerade bokstäver med U som bas och vissa andra varianter av U med följande kodpunkter:

I ASCII-baserade kodningar lagras U med värdet 0x55 (hexadecimalt) och u med värdet 0x75 (hexadecimalt).I EBCDIC-baserade kodningar lagras U med värdet 0xE4 (hexadecimalt) och u med värdet 0xA4 (hexadecimalt).Övriga varianter av U lagras med olika värden beroende på vilken kodning som används, om de alls kan representeras.

Från Wikipedia

Ü, ü, ibland kallat tyskt y, är ett tecken i det utökade latinska alfabetet, baserat på U, u med trema. Det har olika betydelse och status i olika språk.

Egentligen representerar ü tre helt skilda tecken: dels ett eget tecken, dels u med diaresis, dels digrafen ue.

Egen bokstav

I de ungerska, portugisiska, katalanska, karelska, turkiska, uiguriska, estniska, azerbajdzjanska, turkmeniska, krimtatariska och tatariska latiska alfabetena är ü en egen bokstav, distinkt från u och ue, med egen plats i alfabetet. Det uttalas vanligen som [y].

I transkribering av kinesiska med pinyin och Wade-Giles används ü för att markera y-ljud. I pinyin används det bara när u vore tvetydigt.

Diaresis

På flera språk används trema (diaresis) för att markera att en vokal ska uttalas självständigt och inte i kombination med en annan bokstav. När detta appliceras på u bildas tecknet ü. På spanska används det för att markera att bokstaven u ska uttalas när det är placerat mellan g och e eller mellan g och i, till exempel vergüenza. Vanligtvis är u:et stumt, som i till exempel Guernica. Ü sorteras i allmänhet som u på dessa språk.

Ue

Digrafen ue kom i tyska medeltida handskrifter att skrivas som ett u med ett litet e ovanför. Detta utvecklades sedan till ett u med två vertikala linjer, som så småningom blev till två prickar.

På tyska uppstår ü i omljud av u, som i Fuß/Füße (’fot/fötter’). Det räknas som en variant av u i sortering. När ü inte finns tillgängligt i tryck används ue.

På svenska förekommer ü i det tyska lånordet müsli, samt i efternamn som Bülow och Klüft. Det uttalas och sorteras som y och kallas i folkmun för tyskt y. Y finns i det tyska alfabetet, men används inte annat än i lånord och egennamn.

På datorer

På tyska och tyskschweiziska tangentbord är ü oftast en egen tangent. På tangetbord där det inte är så kan tecknet ofta skrivas genom att först trycka på tangenten med trema, och sedan på u.

Tecknena Ü och ü finns kodade som egna tecken i Unicode, U+00DC respektive U+00FC.

Se även

• Ÿ
• Trema

Från Wikipedia

Ů är en bokstav i det tjeckiska alfabetet där den i likhet med ú representerar ett långt [u]-ljud. Ringen, som på tjeckiska kallas kroužek, markerar att ljudet utvecklats från ett långt ó via en uo-diftong. Av den anledningen används ů inte i lånord, onomatopoetiska ord och inte heller i början av ord. I de fall då ů inte finns tillgängligt av tekniska skäl så kan ú användas istället.