Accent (typologi)
Från Wikipedia
| ÓÒ | |
| Fler diakritiska tecken | |
|---|---|
| Accenter | Akut accent (´– ó) Grav accent (`– ò) Dubbel akut accent (˝– ő) |
| Överliggande diakriter | Trema (¨– ö) Streck (¯– ō) Circumflex (^– ô) Tilde (˜– õ) Hake (ˇ– ǒ) Brevis (˘– ŏ) Ring (˚– ů) Krok (ˀ– ỏ) Punkt (˙– ȯ) |
| Underliggande diakriter | Cedilj (¸– ç) Svans (˛– ǫ) Punkt (.– ọ) Komma (,– ș) |
| Andra placeringar | Hake vid sidan (ď) Horn (ʼ– ơ) Genomstrykning (-– ɉ) |
apostrof ( ' ) ( ’ ) Utslutningar Parenteser |
Accent eller accentmarkering är en liten streckmarkering som används i skrift för att ange uttal. De vanligaste är grav accent ( ` ), akut accent ( ´ ) och cirkumflex ( ^ ) (även känd som insättningstecken). Accentmarkeringar är i många språk diakritiska tecken och anger ibland ordaccent.
Användning i franskan
I franskan är grav accent, akut accent och cirkumflex en form av diakritiskt tecken som används för att ange uttalskaraktär för vissa vokaler.
Användning i svenskan
I svenskan förekommer akut accent i lånord och anger var man ska lägga betoningen. Akut accent brukar vanligen också innebära att den accentuerade vokalens stavelse har lång vokal. Den särskiljer därmed ord i språket som annars skulle få likadan stavning, till exempel idé och ide liksom armén och armen.Grav accent används även i ord som à, som i à la.