Definición y significado de Beirut

Från Wikipedia

För musikgruppen Beirut, se Beirut (musikgrupp).

Koordinater: 33°53′13″N 35°30′47″O / 33.88694, 35.51306

Beirut (arabiska: بيروت, franska: Beyrouth, är huvudstad i Libanon. Det är landets största stad och har cirka 2,1 miljoner invånare (2007). Men befolkningen ökar snabbt.

Staden ligger på en halvö mitt på Libanons medelhavskust och är landets största hamn. Staden nämns för första gången i de egyptiska Amarnabreven från 1300-talet f.Kr., och har varit bebodd ända sedan dess.

Beirut är säte för den libanesiska regeringen och spelar en viktig roll i den libanesiska ekonomin, och många företag och banker är baserade i distrikten Centrum, Hamra, Verdun och Ashrafieh. Staden är brännpunkt för regionens kulturliv, och är berömd för sin press, sina teatrar, sina kulturaktiviteter och sitt nattliv. Före det libanesiska inbördeskriget mellan 1975 och 1990 var Beirut en välbesökt turistort vid Medelhavets östkust. Staden kallades ibland "Medelhavets pärla" och även "Lilla Paris", därför att det franska inflytandet fortfarande var stort och franska talades allmänt. Efter det förödande kriget genomgick Beirut betydande upprustning,^[1][2][3] och återuppbyggnaden av stadens historiska stadskärna, marina, kasino, pubar och nattlivsdistrikt har återigen gjort den till en turistattraktion.

Beirut utsågs år 2009 till det främsta stället att resa till av New York Times.^[4] Staden listades även som en av de tio mest livfulla städerna i världen av Lonely Planet 2009.^[5]Den rankades på nionde plats påTravel and Leisure Magazines lista över bästa stadskärnor i kategorin World Best Awards 2006, precis bakom New York och före San Francisco i listan.^[6]

Historia

Beiruts historia sträcker sig mer än 5 000 år tillbaka i tiden,^[7][8] och den äldsta bosättningen på platsen var på en ö i Beirutfloden, som senare sakta slammades igen. Det första historiska omnämnandet av Beirut kommer från 1300-talet f.Kr., då staden nämns i Amarnabrevens kilskriftstavlor. Bland dessa fanns tre brev från en Ammunira av Biruta^[9] (Beirut) till Egyptens farao.^[10] Biruta omnämns även i brev från Rib-Hadda av Byblos.

Utgrävningar i centrala Beirut har lagt i dagen lager av feniciska, hellenistiska, romerska, arabiska och osmanska lämningar.^[11]

Vissa historiker menar att namnet Beirut härstammar från Beroe, Afrodites dotter och Eros syster.^[12] Andra hävdar av staden ursprungligen döptes till Bêrūt, "Källorna" av fenicierna.^[13] Ännu en teori är att Beirut är en sammandragning av Bayt Ashtarout, eller "Astartes stad". Under antiken var staden känd som Berytus, ett namn som år 1934 återupplivades och gavs till den arkeologiska tidskrift som publiceras av Konst- och vetenskapsfakulteten på Amerikanska universitetet i Beirut.^[14]

Hellenistisk och romersk tid

År 140 f.Kr. förstördes staden av Diodotus Tryfon i hans kamp med Antiochus VII Sidetes om tronen i seleukidernas rike. Beirut återuppbyggdes snart med en mer reglerad hellenistisk stadsplan, och döptes om till Laodikeia i Fenicien (grekiska: Λαοδικεια ή του Φοινίκη) eller Laodikeia i Kanaan, för att hedra den seleudikiska adelskvinnan Laodike av Makedonien. Den moderna staden ligger ovanpå den antika, och få arkeologiska utgrävningar hade gjorts före slutet på inbördeskriget 1991, men nu har stora delar av den förödda innerstaden öppnats upp för utgrävningar. En utgrävning år 1994 visade att en av Beiruts nutida gator, Souk Tawile, fortfarande löper längs en forntida hellenistisk och romersk gata.

Berytiska mynt från det första århundradet är präglade med lyckogudinnans Tyches huvud. På baksidan återfinns stadens symbol: en delfin som slingrar sig kring ett ankare. Denna symbol togs upp av den tidiga boktryckaren Aldus Manutius i 1400-talets Venedig.

Beirut erövrades av romarna genom Pompejus år 64 f.Kr., och staden införlivades i provinsen Syria. Veteraner från två romerska legioner slog sig ned i staden, den femte makedonska och den tredje galliska legionen. Staden blev fort romaniserad, och blomstrade under Herodes den stores dynasti. Den gjordes år 14 f.Kr. till en colonia, Colonia Iulia Augusta Felix Berytus, döpt efter kejsar Augustus dotter, Julia.^[15][16][17] Stora offentliga byggnader och monument byggdes, och Berytus åtnjöt full status som en del i imperiet.^[15]

Berytus hade under romartiden en välkänd lagskola.^[18] Två av Roms främsta jurister, Papinianus och Ulpianus, båda från Fenicien, undervisade vid skolan under den severiska dynastin. När Justinianus I sammanställde sina pandectae på 500-talet härleddes en stor del av lagtexten från dessa två jurister, och Justinianus erkände år 533 e.Kr. skolan som en av de tre officiella lagskolorna i riket. Efter några få år förflyttades eleverna till Sidon^[19] som en följd av en förödande jordbävning år 551.^[8][15][20] Omkring 30 000 dog bara i Berytus, och längs den feniciska kusten var det sammanlagda antalet döda nära 250 000.^[16]

Medeltiden

Det under 500-talet så jordbävningsdrabbade Beirut kom i arabiska händer år 635.^[16][21] Som handelsplats vid Medelhavets östra del överskuggades Beirut under medeltiden av Akko. Från 1110 till 1291 tillhörde staden korsriddarnas kungarike Jerusalem. Johan av Ibelin (1179–1236) återuppbyggde staden efter striderna mot Saladin, och byggde även släkten Ibelins släktpalats i Beirut.^[21]

Osmanskt styre

Beirut kontrollerades av lokala drusiska emirer under hela den osmanska tiden.^[22] En av dem, Fakr ed-Din Maan II, befäste staden tidigt på 1600-talet,^[23] men osmanerna återtog den år 1763.^[23] Med Damaskus hjälp lyckades Beirut bryta Akkos monopol på den syriska sjöhandeln och ersatte i några år Akko som det främsta handelscentrumet i regionen. Under den efterföljande epoken, när Akko revolterade mot den osmanska hegemonin under paschorna Jezzar och Abdullah krympte Beirut till en småstad med en befolkning på omkring 10 000, och osmanerna, de lokala druserna och mamlukerna kämpade om staden.När Ibrahim Pascha intog Akko år 1832^[24] fick Beirut en renässans.

Vid 1800-talets andra hälft höll Beirut på att utveckla nära kommersiella och politiska band till de europeiska stormakterna, särskilt Frankrike. Europeiskt intresse av libanesiskt silke och andra exportvaror förvandlade staden till en viktig hamnstad och kommersiellt centrum. Samtidigt fortsatte osmanernas makt i regionen att avta. Sekteristiska och religiösa konfilkter, maktvakuum och förändringar i regionens politiska dynamik kulminerade i Libanonkonflikten 1860. Till Beirut flydde då många maronitiska kristna från de områden på Libanonberget som hårdast drabbats av striderna, och från Damaskus.^[25] Detta förändrade i sin tur Beiruts etniska sammansättning, och sådde fröna till framtida etniska och religiösa problem där och i övriga Libanon. Beirut fortsatte dock att blomstra. Detta berodde dels på europeisk inblandning, och dels på en allmän insikt hos stadens befolkning att handel och välstånd berodde av inrikes stabilitet.^[26]

År 1888 gjordes Beirut till huvudstad i ett vilajet i Syrien,^[27] som innefattade sanjakerna Latakia, Tripoli, Beirut, Akko och Bekaadalen.^[13] Vid det här laget hade Beirut växt till att bli en verkligt kosmopolitisk stad, och hade täta förbindelser med Europa och USA. Beirut blev också ett centrum för missionärsaktivitet, något som förde med sig en imponerande mängd utbildningsinstitutioner, såsom Amerikanska universitetet i Beirut. Staden fick vattenledningar dragna av ett brittiskt företag och gasledningar av ett franskt, och silkesexport till Europa kom att dominera den lokala ekonomin. Efter det att franska ingenjörer år 1894 byggde en modern hamn och en järnväg genom Libanon till Damaskus, och sedan vidare till Aleppo 1907, skeppades en stor del av exporten på franska fartyg till Marseille. Frankrikes inflytande i området blev snart större än de andra europeiska stormakternas. År 1911 bestod befolkningen enligt Encyclopædia Britannica av 36 000 muslimer, 77 000 kristna, 2 500 judar, 400 druser och 4 100 utlänningar.

Modern tid

Efter det osmanska rikets kollaps efter första världskriget hamnade Beirut, tillsammans med resten av Libanon, under franskt mandat. Libanon blev självständigt 1943, och Beirut blev dess huvudstad. Beirut var även i fortsättningen arabvärldens intellektuella huvudstad, och var ett ekonomiskt centrum för stora delar av arabvärlden. Staden var en viktig handels- och turiststad fram till 1975, då det våldsamma inbördeskriget bröt ut.^[28][29]

Under större delen av kriget delades staden mellan den mestadels muslimska västra delen och den kristna östra delen.^[30] Stadens centrala delar, som tidigare varit fokus för mycket av handeln och kulturen, blev ett ingenmansland. Delar av befolkningen flydde utomlands, och under Israels krig mot Libanon 1982 dog tusentals Beirutbor. 1983 utsattes franska och amerikanska militärförläggningar i staden för självmordsbombningar.^[31][32][33]

Sedan kriget tog slut 1990 har libaneserna återuppbyggt Beirut, och staden lyckades i viss utsträckning återfå sin status som ett turist-, kultur- och utbildningscentrum i Mellanöstern, och även som ett centrum för handel, mode och media. Återuppbyggnaden av centrala Beirut utfördes till stor del av Solidere, ett byggföretag som grundades 1994 av Libanons dåvarande premiärminister Rafiq Hariri.

Mordet på den Syrienkritiske Hariri vid Golfe de Saint-Georges i Beirut år 2005 skakade hela landet,^[34][35][36] och uppskattningsvis en miljon människor samlades för en demonstration i Beirut en månad efter Hariris död.^[37][38] Demonstrationen kallades Cederrevolutionen, och är den största i Libanons historia.^[39] Den fick till följd att de sista syriska trupperna drog sig ur Beirut den 26 april 2005,^[40] och den 15 oktober 2008 återupprättades diplomatiska kontakter mellan länderna.^[41]

När kriget med Israel bröt ut 2006 förstörde israeliska raketangrepp mot Hizbollah-mål delar av Beiruts infrastruktur, särskilt i stadens södra, i huvudsak shiitiska delar, som kontrollerades av Hizbollah.

Geografi

Beirut ligger på en halvö som sträcker sig ut i Medelhavet, cirka 94 km norr om gränsen mot Israel.^[42] Staden omges av Libanonbergen, och har formen av en triangel på grund av läget mellan två kullar, Al-Ashrafieh och Al-Musaytibah. Guvernementet Beirut är på 18 km², och storstadsområdet är på 67 km². Beirut har en tämligen olikartad kustlinje; stranden är omväxlande stenig, sandig och klippig.

Klimat

Beirut har medelhavsklimat, med varma regnlösa somrar, milda höstar och vårar, och kalla, regniga vintrar. Augusti är årets varmaste månad, med en medeltemperatur på 27 °C, medan januari och februari är kallast med en medeltemperatur på 13 °C.^[43] Under eftermiddagarna och kvällarna är den förhärskande vindriktingen västlig, det vill säga in från Medelhavet, medan vinden nattetid vänder till frånlandsvind.

Nederbörden är i snitt 860 millimeter per år, i stort sett all vintertid. En stor del av regnfallet sker på några få dagar med häftigt skyfall. Snö är ovanligt i Beirut, och något snötäcke syns sällan, med tre undantag: de stora snöstormarna 1920, 1942 och 1950.

Demografi

Uppskattningarna av Beiruts befolkning skiftar mycket, från så lågt som 938 940 invånare^[44] till 1 303 129 invånare,^[45] och ända upp till 2 012 000.^[46] Avsaknaden av en exakt siffra beror på att ingen folkräkning har ägt rum i Libanon sedan 1932.^[47]

Beirut är den stad i Libanon, och kanske i hela Mellanöstern, med mest religiös mångfald;^[48] den kristna och muslimska närvaron är de tydligaste. Det finns nio stora religiösa samfund i Beirut: sunnimuslimer, shiamuslimer, druser, maroniter, grekisk-ortodoxa kristna, grekisk-katolska kristna, armenisk-ortodoxa kristna, armenisk-katolska kristna och protestantiska kristna. Familjeangelägenheter såsom bröllop, skilsmässa och arv sköts fortfarande av de religiösa myndigheter som företräder de olika trosinriktningarna. Krav på borgerliga äktenskap avvisas av samtliga religiösa myndigheter, men borgerliga äktenskap som ingåtts i utlandet erkänns av de libanesiska myndigheterna. Tills för några årtionden fanns det i Beirut även ett judiskt samfund, i området Wadi Abu Jamil.

Östra Beirut kännetecknas av en företrädesvis kristen befolkning, med en liten muslimsk minoritet. På samma sätt har västra Beirut muslimsk majoritet, framför allt sunniter, med ansenliga shiitiska, drusiska och kristna minoriteter. Före inbördeskriget var Beiruts områden mer heterogena, men sedan inbördeskrigets slut har fler och fler kristna och muslimer flyttat över på andra sidan staden. Beiruts södra förorter bebos till största del av shiiter, medan de östra förorterna företrädesvis är kristna. I norra Beirut har det sedan 1800-talet bott många protestanter.

Beirut har en lång historia av politisk kamp som beror på religiösa skillnader. Religionen har under historien splittrat det libanesiska samhället, vilket tydligt syntes under det utdragna inbördeskriget.

Kultur och media

Beirut är hemort för den internationella designern Elie Saab, juveleraren Robert Moawad, och många populära satellit-tv-kanaler, såsom LBC, Future TV och New TV. Staden har även hållit Miss Europe-tävlingen åtta gånger: 1960–1964, 1999 och 2001–2002.

Sport

Beirut har stått värd för de asiatiska klubbmästerskapen i basket, och för det asiatiska mästerskapet i fotboll 2000.

Se även

• Dahieh

Noter

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Beirut, 5 oktober 2009.

1. ^ Reconstruction of Beirut, Macalester College
2. ^ Lebanon's Reconstruction: A Work in Progress, VOA News
3. ^ Beirut: Between Memory and Desire, Worldview
4. ^ "The 44 Places to Go in 2009 - Interactive Graphic". Beirut (Lebanon);Washington (DC);Galapagos Islands;Berlin (Germany);Las Vegas (Nev);Hawaii;Vienna (Austria);Doha (Qatar);Dakar (Senegal);Phuket (Thailand);Chicago (Ill);Dallas (Tex);Bhutan;Florida Keys;Rome (Italy);Cuba;Penang (Malaysia);Seychelles Islands;Florianopolis (Brazil);Copenhagen (Denmark);Monument Valley;Great Britain;Cologne (Germany);Reykjavik (Iceland);Red Sea;Egypt;Deauville (France);South Africa;India;Kazakhstan;Buffalo (NY);Madagascar;Tasmania (Australia);Stockholm (Sweden);Alaska;Pennsylvania;Zambia: NYTimes.com. 2009-01-11. http://www.nytimes.com/interactive/2009/01/11/travel/20090111_DESTINATIONS.html. Läst 2009-05-05. 
5. ^ "Beirut Travel Information and Travel Guide - Lebanon". Lonely Planet. 2009-03-24. http://www.lonelyplanet.com/lebanon/beirut. Läst 2009-05-05. 
6. ^ Travel and Leisure: Top 10 Cities Overall
7. ^ Under Beirut's Rubble, Remnants of 5,000 Years of Civilization, The New York Times
8. ^ [a b] Profile of Lebanon: History Lebanese Embassy of the U.S.
9. ^ Phoenicia i Encyclopaedia Biblica, Case Western Reserve University
10. ^ Phoenicia, Jrank.org
11. ^ Research Projects - History and Archeology, American University of Beirut (AUB)
12. ^ Worldview
13. ^ [a b] History of Beirut, Lebanon Links
14. ^ Berytus Archeological Studies, American University of Beirut (AUB)
15. ^ [a b c] About Beirut and Downtown Beirut, DownTownBeirut.com. Retrieved November 17th, 2007
16. ^ [a b c] Beirut Travel Information, Lonely Planet
17. ^ Czech excavations in Beirut, Martyrs' Square, Institute for Classical Archaeology>
18. ^ Beirut, Britannica.com
19. ^ "Saida (Sidon)". Ikamalebanon.com. http://www.ikamalebanon.com/national_heritage/south_nh/sth_cities_nh/saida.htm. Läst 2009-05-05. 
20. ^ History of Phoenicia, fullbooks.com. Retrieved November 17th, 2007
21. ^ [a b] Beirut, Britannica.com
22. ^ Druze History, DHF Druze Heritage Foundation
23. ^ [a b] Beirut, Jrank.org
24. ^ Corpus Inscriptionum Arabicarum Palaestinae, av Moshe Sharon
25. ^ Fawaz, Leila. "The City and the Mountain", 'International Journal of Middle East Studies' 16 no. 4 (Nov. 1984), 493.
26. ^ Ibid., 490
27. ^ Modern Beirut, Macalester College
28. ^ An Alternate Alternative History, Foreign Policy
29. ^ Dancing in the street, The Independent
30. ^ Lebanon Civil War 1975–1992, Global Security
31. ^ Terrorism - Terrorist Attacks Chronology, CDI Terrorism Project
32. ^ Frontline: Target America: Terrorist Attacks on Americans, 1979–1988, PBS.org
33. ^ Historical Fact: Bombing of marine barracks, October 23, 1983, lebaneseforces.com
34. ^ [1], Wikipedia
35. ^ History of Lebanon (The Cedar Revolution), LGIC. Läst 19 november 2007
36. ^ Watch - The Cedar Revolution, The Winds of Change. Läst 19 november 2007
37. ^ 'Record' protest held in Beirut, BBC News
38. ^ From Hopeful To Helpless At a Protest In Lebanon, Washingtonpost.com
39. ^ Hariri sister calls for justice, CNN International
40. ^ On This Day - 26 April, BBC.co.uk
41. ^ "Syria, Lebanon Formally Launch Diplomatic Relations". Voanews.com. http://www.voanews.com/english/2008-10-15-voa44.cfm. Läst 2009-05-05. 
42. ^ "Howstuffworks "Geography of Beirut"". Geography.howstuffworks.com. http://geography.howstuffworks.com/middle-east/geography-of-beirut.htm. Läst 2009-05-05. 
43. ^ "Beirut, Lebanon Climate". http://www.myforecast.com/bin/climate.m?city=69641&metric=true. Läst 2009-10-10. 
44. ^ Förenta nationerna: "Demographic Yearbook 2003", s. 53, 2003
45. ^ Libanesiska miljöministeriet: "Lebanon State of the Environment Report", kapitel 1, s. 11, 2001.
46. ^ Encyclopedia of the Nations
47. ^ Libanesiska miljöministeriet: "Lebanon State of the Environment Report", kapitel 1, s. 9, 2001.
48. ^ At Beirut Protest, a Reminder of Religious Diversity, The New York Times. Läst 17 november 2007

Externa länkar

• Municipality of Beirut
• Université Libanaise (UL)
• Université Saint-Joseph (USJ)