Länsbokstav
Från Wikipedia
Länsbokstav kallas de bokstäver som varje län i Sverige tidigare betecknades med i bilregistret 1916–1973. Registreringsskylten på en bil inleddes med bokstaven för det län där bilens ägare bodde. Länsbokstäverna blev så inarbetade under den tid de användes, att de fortfarande används i många sammanhang trots att de inte längre är officiella.
Då länen tilldelades länsbokstäverna fanns det så många län att de inte räckte till (när man sorterade ut vissa, J, Q, V, Å, Ä, Ö, som lätt kunde förväxlas med andra bokstäver), så Västerbottens län fick AC och Norrbottens län BD. Om bilen såldes över en länsgräns registrerades den om. Detta ombesörjdes av Länsstyrelsen i respektive län.
På grund av antalet bilar i vissa folkrika län räckte nummerserien inte till, så ett A lades till efter den ordinarie bokstaven, i Stockholms stad blev det då A och AA, det äldre Stockholms län hade länsbokstäverna B och BA och i Malmöhus län fanns M och MA. Länsbokstäverna infördes när man började registrera bilar, men när länsgränserna ändrades så ändrades ibland också bokstäverna. Stockholms stad hade till exempel från början en egen "länsbokstav", A. Detta på grund av att Stockholms stad inte ingick i Stockholms län utan lydde under Överståthållarämbetet, vilket räknades som ett eget län. När sedan Stockholms stad och län gick ihop, fick det sammanslagna länet bokstavskombinationen AB.
Det var vanligt att landshövdingen hade siffran 1 som registreringsnummer. Exempelvis hade landshövdingen i Uppsala län C1 som registreringsnummer på sin bil. Ett undantag var dock A1 som innehades av kungen. I dåvarande Göteborgs och Bohus län, samt i dåvarande Kopparbergs län var det privatpersoner som hade registreringsnummren O1 respektive W1.
Den primära användningen av länsbokstäverna var på registreringsskyltar på bilar, men eftersom bokstäverna blev så välkända användes de, och används ofta fortfarande, även i andra sammanhang. Det var vanligt att omnämna ett län med sin bokstav lika gärna som med länets namn, man kunde säga till exempel "O län" och de flesta visste då att man avsåg Göteborgs och Bohus län. Länsbokstäverna lärdes ut i de flesta skolor varvid det blev vanligt med olika typer av ramsor för att komma ihåg dem. Som ett exempel kan sägas att för att komma ihåg Smålands länsbokstäver utgick man från kyrkan, som alltid varit stark där. Detta gav att Jönköpings län hade länsbokstaven F, som i frikyrklig, Kronobergs län hade G, som i gammalkyrklig och Kalmar län hade H, som i högkyrklig. Dessa begrepp menade man stämde in på de olika kyrkliga traditionerna i dessa län. Ett annat sätt att underlätta hågkomst var att de i stort sett ligger i bokstavsordning geografiskt från Stockholm mot söder till Malmöhus och sedan norrut längs västra Sverige till Jämtland.
På bilar avskaffandes länsbokstäverna 1973 då ett centralt bilregister inrättades. En av anledningarna var olika fördomar och tillmälen som förekom, till exempel Klyktattare och P-bönder.
Länsbokstäverna
- A – Stockholms stad (Stockholms överståthållarskap; t.o.m. 1968)
- AB – Stockholms län (fr.o.m. 1969)
- AC – Västerbottens län
- B – Stockholms län (utom Stockholms stad, t.o.m. 1968)
- BD – Norrbottens län
- C – Uppsala län
- D – Södermanlands län
- E – Östergötlands län
- F – Jönköpings län
- G – Kronobergs län
- H – Kalmar län
- I – Gotlands län
- K – Blekinge län
- M – Malmöhus län (används numera ofta för Skåne län)
- L – Kristianstads län (numera del av Skåne län)
- N – Hallands län
- O – Göteborgs och Bohus län (används numera ofta för Västra Götalands län)
- P – Älvsborgs län (numera del av Västra Götalands län)
- R – Skaraborgs län (numera del av Västra Götalands län)
- S – Värmlands län
- T – Örebro län
- U – Västmanlands län
- W – Kopparbergs län (nuvarande Dalarnas län)
- X – Gävleborgs län
- Y – Västernorrlands län
- Z – Jämtlands län
Se även
- ISO 3166-2:SE
- Registreringsskyltar i Sverige
- Littera
- Alfabet