Definición y significado de hypokondri

Från Wikipedia

Hypokondri eller inbillningssjuka, ibland nosomani, är ett tillstånd som innebär att den sjuka är övertygad om att han/hon har en eller flera fysiska sjukdomar trots att denne är fysiskt frisk. Hypokondrin i sig är ett ångestutlöst psykiskt problem, som fokuseras bort från själens tillstånd till en obefogad oro över kroppens fel och brister. Kroppens normala signaler och utseende tolkas som sjukdom eller hot om sjukdom. Sjukrollen är central för den som är drabbad av hypokondri. Genom sitt innehav av en fysisk sjukdom äger den drabbade rätt att stänga av livet och livets alla krav och orkar leva med sin existentiella ångest. En person som lider av hypokondri kallas hypokondriker.

Ordet hypokondri kommer ifrån grekiskans hypocho´ndrios vilket betyder "som ligger under revbensbrosken". Det var därifrån man först trodde att hypokondrin hade sitt ursprung^[1].

Diagnos

I ICD-10 kategoriseras hyprokondri under rubriken Neurotiska, stress-relaterade och somatoforma störningar och underkategoriseras till den sistnämnda^[2]. För att diagnostisera hypokondri ser man till två punkter: (a) Patienten tror sig ha symtom för minst en allvarlig sjukdom vilken läkare inte kan hitta symtom för. (b) Patienten vägrar att ta emot råd från flertalet läkare om att besvären endast skulle vara psykiska.

Psykosomatiska symtom är vanliga, men en hypokondriker tolkar diagnoser som att läkaren försöker göra alla allvarliga symtom till en psykologisk gåta istället för vad det faktiskt är eller kan vara. Den sjuke kräver ofta att få vila och möjligen ett par läkarbesök samt ett sjukintyg som konfirmerar sjukrollen.

Det är ett observandum att hypokondrikern inte är lat eller arbetsovillig. Hypokondrikern är heltidsupptagen med att vårda sin av sjukdom ständigt hotade kropp.

Behandling

Hypokondri är åtkomligt för behandling med samtalsterapi, som kan göra symtomen hanterbara för den enskilde och därmed ge möjligheter till ett hanterbart vardagsliv. Oron och rädslan för fysiska sjukdomar kvarstår men på en lägre nivå. Vid svåra besvär, där ängslan övergått i ett ångesttillstånd, kan ångestdämpande läkemedel var nödvändiga under inledningsfasen av samtalsterapin.

Se även

• Psykosomatiska besvär
• Münchhausens syndrom

Källor

1. ^ Nationalencyklopedin
2. ^ World Health Organization ICD-10 F45.2