Härd
Från Wikipedia
Härd är en enkel, öppen eldstad.
Innehåll |
Härden som fornlämningstyp
Härd är en fornlämningstyp som registreras i samband med fornminnesinventeringar. Enligt Riksantikvarieämbetets definition är en härd en avgränsad eldplats som anlagts utomhus eller inne i kåta, hydda eller hus. Till formen kan den vara kvadratisk, oregelbunden, oval, rektangulär eller rund. Den kan vara fylld med sten eller utgöras av en enkel stenring som avgränsar elden.[1]
Härdar för metallframställning
Inom metallurgin är härden ett mer eller mindre trångt arbetsrum, i vilket metaller, under användning av bläster, genom smältning renas från främmande beståndsdelar eller på annat sätt bearbetas vid hög temperatur.
Härdarna är av många slag och avsedda för olika ändamål. De kan indelas i öppna härdar, där den yttre luften har fritt tillträde till den glödande kolhögen och där förbränningsprodukterna går direkt ut i skorstenen, samt slutna härdar, i vilka man genom härdens begränsning med sidoväggaroch ett så lågt som möjligt över densamma slaget valv söker att sammanhålla värmen och sedermera genom att leda förbränningsprodukterna genom kanaler tillgodogöra deras värme för andra ändamål.
Till de öppna härdarna höra garhärdar (se Gara), för råkopparns renande från främmande beståndsdelar, smält- och räckhärdar, för de gamla vallon- och tysksmidesmetoderna, klensmedshärdar o. s. v.
Till de slutna härdarna hör sådana, som används vid de nyare lancashire-och franchecomté-smidesmetoderna.
Några yttre anordningar är gemensamma för alla härdar, som används vid de olika härdsmidesmetoderna. Sålunda kallas den öppning på härdens framsida, varigenom kol och järn inläggs samt arbetet förrättas, för arbetsöppningen (vid s. k. dubblalancashiresmälthärdar finns arbetsöppning i båda ändar av härden). Den järnstång, som på en viss höjd över bottnen löper över denna öppning och mot vilken under vällningen tänger och järnstänger vilar, kallas härdspång. Vid smälthärdar finns utanför härdspången en horisontal tackjärnshäll, kallad lackhäll; den öppning på ena sidan eller på båda sidor av härden, där forman insatts, kallas formbröst.
Invändigt är härdarna klädda med lösa tackjärnshällar. Den häll, som lägges i bottnen av härden, kallas bottenhäll; av de tre sidohällar, som resas omkring denna, kallas den, på vilken forman vilar, formväggen, den mitt emot denna stående blåsväggen, och den bakersta mitt emot arbetsöppningen askväggen. Genom att under och bakom dessa väggar lägga in järnkilar kan man höja och sänka dem samt bibringa dem någon lutning åt ena eller andra sidan.
Inläggandet av väggarna samt insättandet av forman kallas att ställa i härden. De viktigaste måtten, som därvid måste iaktagas, är härdens djup, d. v. s. det vertikala avståndet mellan forman och bottenhällen, samt formans stupning, vilken uppmäts med ett s. k. grad-mått eller härdställningsinstrument. Dessa mått måste i smälthärdar ändras för olika tackjärnssorter, och det anses för en av de viktigaste kunskaperna för en smältarmästare att kunna ställa härden så,att en god gång erhålles.
Härd kan också betyda spis, eldstad, ofta även symboliskt; "Hemmets härd".
Noter
- ^ "FMIS Fornsök:kategorier och lämningstyper". Riksantikvarieämbetet. http://www.fmis.raa.se/help/WebHelp/FMISFornsok.htm. Läst 18 oktober 2009.
Se även
- Härdsmide
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.