Definición y significado de marsvin

Från Wikipedia

Denna artikel handlar om djuret marsvin. För andra betydelser, se Marsvin (olika betydelser).

Marsvin kommer av tyskans Meerschweinchen som betyder "liten havsgris". Marsvinen kom med skepp från Sydamerika där de hölls som husdjur främst för köttets skull, men i Europa fick de aldrig någon betydelse som matdjur, utan hölls redan från början som sällskapsdjur och efter det även som försöksdjur. Marsvinet är ett populärt och lättskött sällskapsdjur som finns i flera färger och färgkombinationer.

Ursprung

Det vilda marsvinet kommer från Anderna i Sydamerika. Marsvinets föregångare fanns redan under eocen, vilket var för ungefär 15 miljoner år sedan. För ca 5 miljoner år sedan fanns det som mest elva arter. Sedan minskade variationen. Indianer i Anderna var de första att ha marsvin som "husdjur" och de användes som offergåvor till inkagudarna.

Marsvinet används även idag som köttdjur i Sydamerika; I Peru konsumerar man 20 000 ton kött per år från cirka 65 miljoner djur. Under 1500-talet upptäckte nederländska resande marsvinen och de tog med sig dem till Europa.^[1] Från detta har marsvinen fått sitt namn; de kom från havet och såg ut som små grisar, havsgrisar.

Redan på 1700-talet började man använda marsvinet som laboratoriedjur^[1] och de används idag bland annat i allergitester.

Livslängd

Ett marsvin blir i medelålder mellan 6-8 år. Det är även vanligt att de lever 4 år, men det beror själklart på hur bra man sköter om dem.Det äldsta marsvinet man känner till blev 15 år gammalt enligt Guinness rekordbok.

Rangordningen

En marsvinsflock består i vilt tillstånd av åtta till tio marsvin, varav en hane och resten honor och ungar. Om flera hanar tvingas ihop i samma flock är det den som är störst och starkast som får högst rang. Hanen med högst rang får para sig med honorna, de lägre stående hanarna får bara para sig med överblivna honor.^{[källa behövs]}

Marsvinshållning

Marsvin har lugnt temperament, är lätta att sköta, renliga, men relativt högljudda (de sjunger, kurrar och visslar). Marsvin biter mycket sällan människor. Istället piper de oftast till om vårdaren gör något som de inte gillar. De har ett mycket utvecklat ljudspråk när de talar med varandra, och kan även försöka kommunicera med människor via qiuit- ljud.

Gruppdynamik

Marsvin är flockdjur, om de inte har sällskap av andra marsvin kan de bli deprimerade. En person som vill ha två marsvin sätter i regel ihop två ungar eller en vuxen och en unge. Två hanar som sätts i hop i vuxen ålder kan börja bråka. Äldre dominanta djur kan tugga på mer undergivna djurs öron eller hår. Marsvin kan leva tillsammans med kaniner, men en kanin kan aldrig ersätta ett annat marsvin.

Eftersom det är naturligt för marsvinshonor att leva med andra marsvinshonor i vilt tillstånd, går det också lättare att hålla två tama honor tillsammans, men även dessa kan bråka. Två hanar som hålls tillsammans från späd ålder kan samsas, men om de träffar honor ökar risken för att de blir aggressiva mot varandra.

Marsvinsburar

Marsvin behöver en golvyta på 50 x 60 cm per vuxet djur för att må bra. Golvet i mansvinsburar kan vara täckt med halm, kutterspån, toalett eller fleece. Bottenmaterial som till exempel spån dammar mycket och kan packa ihop sig vid hanens könsorgan och orsaka hudinflammation. Om man kombinerar halm och kutterspån kan kutterspånet suga upp urinen och halmen är mjuk för marsvinens känsliga trampdynor. Marsvin behöver också någonstans att gömma sig.

Föda

Hö är en den viktigaste delen av marsvinets kost. Masvin behöver ha ungefär åttio procent hö i kosten. Marsvin skall även äta grönsaker och marsvinspellets. Marsvin behöver en C-vitaminrik kost. Marsvin som inte får i sig tillräckligt med C-vitamin kan få skörbjugg. Matsvin äter även sin egen avföring, blindtarmsinnehållet, för att få i sig de näringsämnen som inte upptagits av kroppen. Detta beteende kallas caecotrofi.Marsvin är betesdjur och inte anpassade till att leta efter föda som växer ovanför dem, det kan leda till att de skadar sina nackar och ryggar.

Parning

En marsvinshona är brunstig ungefär var femtonde dag. Honan är dräktig i omkring 68-72 dygn. Honor som är äldre än ett år när det föder sin första kull kan få problem då deras bäcken kan ha stelnat. En marsvinshona klarar inte att föda många kullar efter varandra utan vila emellan, fler än 3 kullar per 12-månaders period kan skada honan.

Kullen

Honan föder normalt sin kull under ett tak i skymningen eller gryningen och bygger alltså inte bo. Kullen består normalt av två till fyra ungar, men den största kända kullen i Sverige bestod av 10 ungar som alla levde efter födseln. Detta är dock en för stor kull för att det ska vara hälsosamt för honan. Ungarna väger normalt mellan 60 och 120 gram men vikten beror på kullstorleken

Marsvinsungar mår bra av att stanna hos sin mamma i minst fyra veckor. Om en hane ingår i kullen finns det efter fyra veckor en risk att han parar sig med sina systrar eller sin mamma. Ofta börjar hanungar uppvakta sin mamma och systrar redan vid ett par veckors ålder, men de tränar bara och är för små för att kunna para sig. Kullen pappa parar sig med honan igen så fort ungarna är födda, därför brukar marsvinsägare separerara honan och hanen när det är dags för födsel.

Raser

Marsvinsraserna är indelade i tre huvudkategorier: strävhåriga, korthåriga och långhåriga. Det finns även raser med "guidestandard" och "ostandardiserade" marsvin. Samtliga raser finns i många olika färger och teckningar.

Strävhåriga raser

Abessinier, har en päls som växer i 8-10 virvlar eller rosetter i ett mönster. Deras temperament skiljer sig något från de släthåriga, de är mer livliga och nyfikna. På kroppen ska åsar och rosetter sitta och bilda ett rutigt mönster. Abessiniern ska ge strävt, stickigt, borstigt och robust intryck. Välbalanserade och välplacerade rosetter och raka höga åsar samt en päls och sträv och grov kvalitet gör en bra abessinier.

Rex har en tät, sträv päls som växer rakt ut och får marsvinet att se ut som en liten björn. Rasen kommer från England. Det är inte färgerna som är det viktigaste utan pälsen. När ungarna föds har de lockig "baby-päls" som de fäller, men ibland fortsätter pälsen locka sig på magen.

Teddy är en strävhårsras och därför är pälsen det mest väsentliga hos en teddy. Den skall ha mjuka former med en korrekt kroppsform och ett vackert huvud samt ge ett runt intryck. Pälsens riktning, dess kvalitet och tätheten är det mest rastypiska hos en Teddy. En teddy ser ut som en Rex men raserna är egentligen inte besläktade. Teddyn kommer från USA och är genetiskt annorlunda. Korsar man rex och teddy blir ungarna släthåriga.

Skinny är en naken ras som endast är behårad på tassar, ben och nos, samt kring kön. Skinnyn dök först upp i ett forskningslaboratorium i USA. Därifrån smugglades rasen troligtvis senare ut.

Korthåriga raser

Self betyder att marsvinet har endast en färg, exempelvis svart. Det finns 14 olika färger som är godkända vid utställning.

Nonself betyder att marsvinet inte är enfärgat. Det kan antingen vara i en speciell teckning eller i flera olika färger.

Crested är släthårig och har en virvel (engelska: crest) i pannan. Det mest rastypiska för crested är virveln. I övrigt är crested self eller nonself. En enfärgad crested skall ha en jämn färg av god nyans och bra kroppsform. En tecknad crested skall ha en distinkt och tydlig teckning. En amerikansk crested skall ha en jämnt fördelad avvikande färg på virveln. Utöver detta skall alla varianterna av crested ha en virvel med rätt placering och form.

Satin har tunna, ihåliga hårstrån som gör att pälsen glänser. De finns i olika hårlag och färger, det finns även satincrested, med virvel i pannan. En annan variant är satinsheltie. Det är en långhårsras, därför är pälsen det viktigaste. För att ge en satinsheltie det typiska uttrycket är huvudet och kroppsformen av stor betydelse. En lång, jämn, tät och glansig päls är det mest rastypiska hos en satinsheltie. Satincrested har samma pälstyp som satin och en virvel (engelska: crest) i pannan.

Långhåriga raser

Lunkarya har vågig sträv päls. Pälsen växer hela livet. Den skapades i Sverige, då en unge som hade lockig päls hamnade i en djuraffär för försäljning. Ägarna till djuraffären bestämde sig för att behålla ungen och parade den med en peruankorsning. De kända generna hos marsvin som ger lockig päls är recessiva men den här honan fick lockiga ungar med den lilla lockiga hanen, vilket innebär att den här genen som kallas LU, är dominant. Idag är lunkaryan en etablerad ras som dock inte har riktigt så sträv päls som vore önskvärt för att få rätt stadga i pälsen. Den har helt nyligen fått en godkänd standard. Rasen blev mycket populär i hela världen sedan den introducerats i Tyskland.

Peruan är långhårig, och därför är också pälsen det viktigaste hos en Peruan.För att ge en Peruan det så typiskt mäktiga och “runda” uttrycket är en fyllig lugg och kroppsformen av stor betydelse.En lång, jämn och tät päls av utmärkt kvalitet är det mest rastypiska hos en Peruan. En peruan har två virvlar på rumpan som gör att pälsen växer framåt och ger dom lugg. Det finns även alpaca, den ser ut som en peruan men har lockig päls i stället för rak.

Sheltie har lång, slät päls som växer bakåt. Pälsen på huvudet är kort, och marsvinet har inga virvlar. Pälsen det viktigaste i bedömningen av en sheltie på utställning. En lång, jämn och tät päls är det mest typiska hos denna marsvinsras. Vackert huvud och kroppsform är också av stor betydelse för en shelties typiska utseende. En coronet ser ut som sheltie, men med en virvel i pannan.

Texel har lång, lockig päls. Den påminner om en sheltie, men är lockig. Den har sitt ursprung i England, och erkändes som en ras av ACBA 1998.^[2] Lockarna ska vara täta korkskruvslockar som täcker hela kroppen, även magen. Merino är en ras som ser ut som texel, men har en virvel i pannan.

Vanliga sjukdomar och hälsoproblem

• Flytningar från nosen och nysningar är symptom på förkylning, snuva och influensa. Sjukdomen har troligen uppkommit på grund av drag. Ställ buren på ett varmt, dragfritt ställe. Marsvinsägare brukar isolera förkylda marsvin från andra djur för att undvika smitta. Om symptomen blir värre kan förkylningen kan leda till dödlig lunginflammation.

• Nossvamp kan uppstå om marsvinet fått för mycket sur mat, till exempel päron, äpple eller tomat.

• Avbruten framtand kan uppkomma till exempel om marsvinet släppts ner snabbt i buren och sprungit in i motstående vägg. Marsvinsägare undviker detta genom att släppa ner marsvinet försiktigt med marsvinets ansikte mot sig. Avbruten framtand brukar behandlas genom att den längre tanden filas ner till samma nivå.

• För långa tänder Marsvinets framtänder blir för långa om marsvinet inte fått något att slipa tänderna med. Grenar, knäckebröd och hårt torrfoder kan förebygga detta. För långa framtänder är ofta ett tecken på att även marsvinets kindtänder är för långa. Detta hindrar djuret från att äta ordentligt och kan även orsaka sår i munnen.

• Ögoninflammation orsakas av bakterier eller virus. Ögat blir irriterat, rinnande eller varigt. Ögonirritation kan uppstå då djuret fått ett främmande föremål i ögat, till exempel ett höstrå, eller fått ett bett vid slagsmål.

Öron

• Bakteriell infektion i innerörat gör att djuret mår dåligt, det håller huvudet snett och ruskar på det (detta kan även vara symptom på tumör eller hjärnblödning). Bakteriell infektion i innerrörat brukar behandlas med antibiotika.

• Svampinfektion i ytterörat ger en obehaglig lukt och syns som mörka beläggningar.

• Bitskador kan uppstå om burkamrater nafsar i örat.

Hud

• Marsvinsskabb , Trixacarus caviae'(sellnick). Symptom på denna plågsamma sjukdom är klåda, kala fläckar i pälsen (framför allt på magen och i nacken), håravfall. Marsvinet kan klia sig så mycket att det orsakar sår. Marsvinet kan också få kramper och springa runt.

• Static lice är ett kvalster som lever av marsvinets hud. Det smittar från marsvin till marsvin. Kvalstrens ägg är grå-bruna och finns längst in på hårstrået, närmast kroppen. Static lice brukar behandlas med ohyresschampoo.

• Löss. Marsvinet kliar sig mycket. Löss är små, vinglösa, platta insekter.

• Ringorm är den enda sjukdom som kan smitta från marsvin till människa. Det är en hudsvamp. Man ser att marsvinet har denna genom klåda, håravfall och skorvig hud. Gå till vetetrinär för behandling.

• Pälsbitning är när marsvin biter på pälsen, oftast på burkamratens. Det kan bero på att marsvinet är understimulerat.

Tassar

• Hudförhårdnader är inte farliga, de kan se ut som en extra klo. De kan klippas och filas bort.

• För långa klor gör det obekvämt för marsvinet att gå. Marsvin mår bra av att få sina klor klippta regelbundet. Det är skadligt att klippa en klo för nära pulpan.

• Inflammation yttrar sig genom att tassen blir svullen och rodnad. Inflammationer kan orsakas av dåligt bottenmaterial eller övervikt som gör att tassen blir överbelastad.

Inre skador

• Förstoppning orsakas av fel typ av mat, plötslig ändring av foder eller för lite motion, stress i samband med till exempel miljöombyte, men framförallt av för lite hö eller uteblivet färskfoder.

• Diarré kan vara farligt om djuret inte får i sig tillräckligt med vätska, eftersom mycket av vätskan försvinner i avföringen. Diarré orsakas ofta av en annan sjukdom.

• C-vitaminbrist (skjörbjugg) är ett längden dödligt tillstånd drabbar främst dräktiga honor och ungar. Symptomen är vingliga ben, ovilja att röra sig, svullna leder och revben, spontana blödningar från bland annat tandkött, eventuellt diarré. Om sjukdomen inte botas, får marsvinet så småningom så kallad marsvinsförlamning, bakbenen förlamas helt och marsvinet kan inte gå.

• Trumsjuka är då buken blir svullen och ömmar vid beröring. Det är en mycket smärtsam sjukdom som beror på mycket dåligt foder, gasbildande foder eller plötsliga foderförändringar. Den kan också uppkomma i samband med infektionssjukdomar. Sjukdomen är livshotande.

• Tumörer är vanligast på äldre djur.

• Värmeslag kan marsvin få om det utsätts för stark värme. Hjärnan svullnar på marsvinet, vilket är akut livshotande.

• Matvägran. Ett marsvin kan få problem om det är utan mat i ett dygn, i vilket fall djuret snabbt blir sjukt. Orsakerna kan vara många, till exempel för långa tänder eller sjukdom.

Villkor för hållning av marsvin enligt djurskyddslagstiftningen

I DFS 2005:8^[3] ges både krav på hållning av marsvin, samt råd till tolkning av lagen.

För marsvin finns det följande villkor och råd:

• Marsvin trivs bättre i par eller fler såvida inte marsvinet i fråga är aggressivt och kan skada andra marsvin.
• Allmänna råd om djurhållning enligt Djurskyddsinstitutet rekommenderar att ungarna är minst fem veckor innan de skiljs från modern.
• Buren bör inredas så att marsvinen kan söka skydd.
• Marsvin ska ha fri tillgång till grovfoder (hö, gräs eller liknande).
• Ensamhållet marsvin bör ha min 0,3 m² att röra sig på, grupphållna djur minst 0,15 m²/djur. Avelshonor med ungar bör ha minst 0,25 m²/avelshona.
• Buren/inhägnaden får inte vara mindre än 40 cm på kortaste sidan och minst 25 cm hög.

Referenser

1. ^ [a b] Nationalencyklopedin, CD-upplagan 2000. Marsvin ISBN 91-7133-747-4
2. ^ Texel
3. ^ DFS, villkor för hållning av marsvin (PDF-fil)

Externa länkar

• Svenska marsvinsföreningen organiserar marsvinsintresserade.
• Djurskyddsmyndigheten